Jag vaknade i vetskap om att jag hade
mottagit någon slags angelägen kosmisk kommunikation, utan att
ha en aning om dess betydelse. Upphetsad berättade jag drömmen
för de andra kursdeltagarna under frukosten, och vi tycktes
alla på något sätt tona in oss till den information som
anlänt. När allt kommer omkring sätter det snurr på fantasin
med tankar om utomjordingar som tar kontakt i drömtillståndet.
Det var en tät atmosfär som omgav oss alla när vi gav oss
iväg på en bilresa till Glastonbury. Det var som om vi alla
var medvetna om att budskapet förebådade någonting vi skulle
komma att upptäcka när vi kom fram, och att det verkliga
syfret med vårt besök var att inhämta den information som
skulle kunna hjälpa mig att avkoda den spiralformade
sädescirkeln till ett språk vi alla kunde förstå.
Glastonbury är som ett smörgåsbord
för sådana som älskar metafysiska ting. Staden var ett
inköpsparadis för vår grupp, så genast när vi anlänt
kringgick vi vår ursprungliga avsikt att utforska Avalons
heliga platser, och siktade istället in oss på Growing Needs
bokhandel tvärs över gatan från Glastonburys klosterkyrka.
Så snart jag kom in i bokhandeln föll
mina ögon direkt på en exakt kopia av den spiralformation jag
sett i min dröm, men nu formen av en affisch.
Bilden var uppenbarligen fotograferad från luften alldeles
ovanför Stonehenge, så att monumentet sågs i direkt
förhållande till skulpturen. Förstummad frågade jag
kassörskan vad denna väldiga spiralbild skulle föreställa.
Hon sade mig att det var 'den senaste sädescirkel-formationen',
som hade bildats tvärs över vägen från Stonehenge sett. Jag
stirrade klentroget på den fantastiska bilden - en absolut
perfekt kopia av min dröm - i vetskap om att jag med absolut
ödesmässig (skjebnemessig) visshet hade blivit 'kallad' till
sädescirklarna, ett fenomen jag
knappt hade hört talas om innan denna otroliga tidpunkt ...
sommaren 1996.
Var jag uppmärksam? Ni kan vara så
säkra på att ingenting annat spelade någon roll vid det
ögonblicket. Jag upptäckte fotografier från luften av den
sommarens sädescirklar i varje bokhandel och på varje
anslagstavla i Glastonbury, och det var ingen tvekan om att mina
'andliga vägledare' hade banat väg för mig att uppleva
fenomenet direkt. En sak var jag helt säker på: den
sädescirkelspiral som tycktes ha blåst in på vetefältet vid
Stonehenge innehöll något av yttersta vikt för mig, och ja,
jag var alldeles definitivt 'intonad' till detta.
I det ögonblicket insåg jag tveklöst,
att den verkliga avsikten med mitt besök i England var att
lära känna och uppleva sädescirklarna och att
färgterapikursen blott hade varit ett medel för detta mål.
Man bara vet när universum presenterar det hela för en - den
gudomliga planen som utvecklar sig inför ens ögon. Vid sådana
ögonblick förstår man verkligen vad synkronisitet är och vet
att man befinner sig i helhetens flöde. Man känner sig upprymd
över att rida på vågen och hyser tillit till att varthän den
än tar dig, är du på rätt plats.
Bekräftelsen fanns överallt omkring
mig, så det var ingen överraskning att jag fick veta att just
den dagen var det avslutning på den årliga
sädescirkel-konferensen, där den ledande experten avseende
detta fenomen, Colin Andrews, skulle hålla föredrag om
speciellt Stonehenge-cirkeln.
Efter att ha delat med mig av drömmen
till personalen i bokhandeln, kände jag mig övertygad om att,
fastän konferensen varit utsåld sedan månader tillbaka,
skulle händelsen med min
astralfärd över Julia Set ge mig en
plats ... och det gjorde den.
Det verkade som om alla i Glastonbury
den sommaren var så fullständigt intonade till
sädescirkelenergierna, att det var som om alla var
förutbestämda att vara där. Känslan var upplyftande och
sublim, som att betrakta en enorm våg våldsamt kastande sig
upp på stranden, och sedan följa dess väg medan den rullar
sig tillbaka ut igen ... i stillheten av havets oupphörliga
rytm.
Jag visste att jag skulle vara
närvarande vid föredraget. Så med risk för att fastna i
Glastonbury den kvällen, försäkrade jag mig om en plats och
underrättade sedan mina vänner om att jag beslutat mig för
att närvara vid konferensen, även om det skulle medföra att
jag fick lifta tillbaka till högskolan. Lyckligtvis var
chauffören till min bil lika glad att tillbringa kvällen i
Glastonbury, så vi kom överens om att de andra bilarna skulle
köra tillbaka, medan vi skulle återvända vid slutet av
konferensen. Som vanligt ordnade universum till det med personer
och plats. Saker och ting fungerar så när vi följer flödet.
Det jag fick lära mig under
konferensen var så vittomfattande och spännande, attjag kände
mig tvungen att stanna kvar i Glastonbury och överge högskolan
och färghealingkursen. Colin Andrews, pionjären för
sädescirkel-undersökning, skulle ta med sig en grupp från
konferensen till Stonehenge nästa morgon och jag önskade
följa med, fångad somjag var av spänningen och ögonblicket.
Jag visste att det var viktigt för mig
att besöka sädescirkeln, att känna någonting där, men
likväl förde min satsning och investering i det arbete jag
företagit mig på högskolan mig tillbaka till
"verkligheten". Något klagande, förenade jag mig med
de övriga och for tillbaka till institutet, medan mitt huvud
spann av galaktiska tankegångar och undran över vad det var
för några nya energier som manifesterade sig i min värld.
Nästa morgon surrade det vid
frukostbordet av sädescirkeldiskussioner, något man kunde
förvänta sig efter en sådan häpnadsväckande upptäckt.
Livligt hängde vi över bokhandlarnas foton av sädescirkeln
och alla var överens om att de var absolut identiska med det
jag hade berättat och skissat för dem några dagar tidigare
som mitt "dröminnehåll". Jag delade med mig av
detaljer om fenomenet jag hade insamlat från föredraget och de
andra blev som förstenade i vetskap om att vi höll på att
öppna upp för något fantastiskt spännande, samt att min
upplevelse var avsedd att delas av alla.
En av lärarna blev indragen i
spänningen kring min upptäckt, efter att ha jämfört
sädescirkel-fotona med mina tidigare beskrivningar av
drömvisionen. Enligt hans åsikt skulle jag aldrig få någon
klarhet avseende dess betydelse, om jag inte fysiskt besökte
platsen... och likväl verkade detta så osannolikt med tanke
på vårt späckade program och avståndet från högskolan till
Stonehenge. I övertygelse om att det var så viktigt, erbjöd
han sig att köra mig dit, för att förverkliga en upplevelse
vi båda kände måste inträffa. Jag behövde bara stå ut
ännu en vecka, tills kursen var avslutad... det var svårt med
tanke på vad som väntade mig vid Salisbury Plain.
Efter att otåligt ha väntat under sju
långa dagar med undervisning och tentamina, nådde kursen sitt
slut med en avskedsmiddag och känslofulla farväl. Professorn
och jag gav oss iväg tidigt nästa morgon och vi var båda
uppfyllda av känslan att något extraordinärt skulle inträffa.
Likt rösten i drömmen hade sagt, innehöll cirkeln någon 'djupsinnig'
betydelse för mig. Just hur djup kunde jag fortfarande inte
föreställa mig.
Efter en tre timmar lång resa med tät
trafik och turister närmade vi oss slutligen den forntida
stencirkeln Stonehenge, men trots dess vördnadsvärda närvaro,
kände jag inte någon önskan att stanna och utforska det
monumentet. Mitt intresse var endast riktat mot det omgivande
fältet, ängslig som jag var att lokalisera sädescirkeln,
Fastän den inte var synlig från vägen, hade Colin Andrews
givit oss en beskrivning på hur vi kunde finna ingången till
cirkeln, och vi kände snabbt igen bondens parkerade lastbil och
lervägen som ledde fram till platsen. Vi var äntligen där.
Det första som slog mig var hur mycket
få människor som ens var medvetna om fenomenet. Man skulle
mycket väl kunna tänka sig att detta var en av de viktigaste
händelserna i hela landet! Jag räknade blott till ett tiotal
besökare som rörde sig över fältet, tyst gående från
cirkel till cirkel nogsamma med att inte förstöra sädens
läge. Det förbryllade mig att tänka att blott några fotsteg
från ett av de fomtida stjärnskådarnas största monument, med
dess svärmar av 'sightseeing' turister, låg detta hissnande,
oförklarliga mönster skulpterat i säden ... och likväl var
det knappt någon som kände till dess existens - eller som
brydde sig.
Det var som om ett parallellt universum
hade materialiserats inför mina ögon, och jag fick bevittna
båda samtidigt. Detta var en
av de viktigaste sädescirklar som någonsin dykt upp på
åkrarna. Så komplex och vacker den var till formen,
förebådade den en ny nivå av komplexitet i detta växande
fenomen, som hade påbörjats med en enkel cirkel för mer än
tio år sedan. Att säga att jag kände mig andäktig vore en
underskattning. (Man kan vel si at det var fra denne - og dette
året - at de VIRKELIG komplekse kornsirklene kom.R.Ø. anm.)
Jag behövde ensamhet i detta mystiska
ögonblick ... och tystnad. Lyckligtvis förstod han detta, så
jag fick möjlighet att inträda i detta heliga rum utan någon
störning. Detta gav mig möjligheten att fritt få känna och
uppleva de kraftfulla vibrationer som tycktes dra mig in mot
centrum. Förbindelsen var så oerhört kraftfull - så
omedelbar - att jag redan vid fältets ytterkanter började
falla in i ett förändrat medvetenhetstillstånd, och släppte
alla förväntningar, betingelser och känslan av ego.
Jag fick vägledning in mot centrum -
till den största av de 151 cirklarna - och där lade jag mig
ner och simmade i nya vibrationer i vetskap om att detta skulle
ha en livsavgörande betydelse. Omedelbart slungades jag ut ur
min kropp och släppte tids-uppfattningen. Jag gav efter för en
överväldigande kraft med till-tagande visslande ljud av höga
toner, som bar mig till en plats långt, långt bortom
jordeplanet och Salisbury Plain.
Jag har inget medvetet minne av detta
tranceliknande tillstånd, förutom det klara minnet av att ha
färdats med dessa ljud som själva ljudet, absolut ett med
vågorna, utan någon medvetenhet om att på något sätt vara
åtskild från någon vibration i universum. Jag kan otvetydigt
säga att detta var det mest avgörande ögonblicket i mitt liv
och attjag aldrig kommer att
glömma det.
Det som för mig tycktes vara under en
sekund, bekräftade Arthur senare varade under mer än en timme.
Mitt medvetna sinne har likväl inget minne över huvud taget om
hur länge jag faktiskt befann mig liggande i cirkeln. Jag hade
färdats bortom alla tidigare referenspunkter, tidigare
ut-ur-kroppen-upplevelser eller förändrade tillstånd - bortom
tiden. Det fanns inget medvetet minne av upplevelsen och inga
detaljer om var jag hade befunnit mig ... blott en total och
yttersta avvikelse från jordeplanet och en känsla av att på
något vis ha blivit 'uttänjd' bortom mina gränser - en
känsla som ej går att definiera.
Resan från Salisbury tillbaka till
London var som en dimma. Ingenting tycktes verkligt eller
viktigt och allt jag ville göra var att lägga mig någonstans
och försöka få ordning på min hjärna igen. Först flera
timmar efter vår ankomst till London lyckades jag jorda mig,
hitta tillbaka till kroppen och ordna med min returbiljett till
Rom och återvända till mitt 'normala' liv igen.
Några veckor senare påbörjades ett
nytt metafysiskt äventyr och efter det var definitionen på
'normal' i mitt liv för evigt för-ändrad. Jag vaknade (åter
vid 4-tiden på morgonen) till ett främmande ljud - likt
statisk elektricitet som for genom mitt huvud -som om en
radiostation höll på att tonas in längst in i min hjärna.
Instinktivt steg jag upp och letade igenom alla rum efter en
jordisk förklaring, men det fanns inget ovanligt i huset ...
inget som kunde förklara ljudkällan. Ju mer intensivt det
blev, desto mer sökte jag efter en fysisk förklaring, men det
fanns inget påtagligt där.
I ett tranceliknande tillstånd gick
jag in på mitt kontor och satte på min Mac-dator. Jag såg
till min häpnad hur mina fingrar började nedteckna ett budskap
via tangenterna till datorn. En kanal - ja så tycktes det
mig, hade bokstavligen öppnats upp!
Detta var den första i en lång serie
av tidiga morgonsessioner, under vilka jag haft privilegiet att
få höra och nedteckna en undervisning från varelser som
identifierade sig själva som 'Talesmän för det Höga Rådet
på Sirius'... överföringar, fick jag höra, som strålades
ned till mig från den sjätte dimensionen.
Efter ett års transkribering av klara
och koncisa budskap från detta Råd, var en bok född. Utan
ansträngning fördes manuskriptet över till Alick Bartholomew,
dåvarande förläggare för Gateway Books, som trodde på
innehållet, och inte långt senare var ett kontrakt för The Cosmos
of Soul (Själens Kosmos) färdigställt. Jag kände mig
upprymd över att ha fått framföda Talesmännens material men
samtidigt nedslagen ... som om förfärdigandet av detta
markerade slutet på min mest otroliga resa in i det metafysiska
riket.
Till min förvåning väcktes jag åter
igen upp kl.4 på morgonen, fyrtioåtta timmar senare.Jag fick
höra rubriken och den första överföringen av detta, deras
andra verk Atlantis Rising: The Struggle of Darkness &
Light (Atlantis återuppstår: Kampen mellan mörker och ljus), föddes.
Även detta har varit en otrolig resa, en process av att nå ut
bortom mina egna övertygelser och djupaste
trosföreställningar.Jag fick acceptera, utan att censurera,
det kontroversiella material som ni nu kommer att läsa. Under
processen av att frambära informationen, har jag fått öppna
upp för ett extraordinärt universellt perspektiv, som har
förändrat min uppfattning på förunderliga sätt.
"Spirit has told us that they use
many signs and symbols to reach humanity. These ancient symbols are
encoded in our subconscious brain and when we see them, they act as a
wake up signal and we start to become more interested in spiritual
subjects. Many crop circles in farmers' fields in the U.S.A. and the
United Kingdom are symbols from Spirit. Intricate patterns and shapes.
We feel that each person has a particular series of awakening signs or
symbols that they unconsciously recognise and that motivates them to
higher behaviour. The symbols unlock a pathway in the brain and higher
knowledge is activated.
Do you know your own? Allow synchronicity or
spiritual coincidence to show them to you. When you see the same sign
over and over again, get a copy and sit and meditate in front of it.
See what happens! You may be surprised.
(fra
http://www.users.bigpond.com/theabbotts1/section4.htm)
